ÅNEJ.
inte igen.
faaaaaaan.
att det alltid ska hända mig.
pinsamt..
fast det är inte jag som är pinsam egentligen..
orkar inte med sånt där(nt)..
en del kanske tycker det är kul & rätt ut av smickrande
- men inte jag.
från en sak, till en annan.
kan nog stryka det jag har skrivit i tidigare inlägg.
om att vara småkär i ngn.
eller inte stryka, men ja..
förklara?
jag kommer aldrig att bli riktigt kär i den här personen, och det kommer aldrig bli ngt.
för det är så bara.
det är en sådan människa som...
hm, hur ska jag säga utan att röja för mkt?
alltså.
nej.
kompiskärlek, kan man nog säga :)
så nu har jag nog satt punkt för det.
och till en annan sak..
jag blir galen på mig själv.
S frågar om jag fortfarande tänker på en viss person.
och ja!
det är därför jag blir så galen.
för, dum (och typiskt tjejjig) som jag är, så hoppas och vill jag fortfarande att det ska bli ngt.
men ja.
it aint gonna happen!
så det är lika bra att jag ger upp.
men fasen.
jag föll.
och landade - platt.
rätt ner i betongbacken.
inte första gången, men den här gången spräckte jag skallbenet.
knäckte näsan.
you name it.
så det är skillnad.
kan itne släppa det.
känslan..
bekant, men ändå luddig.
som när man dammar av en riktigt gammal bok.
suck.
måste bara..
MEN JAG VILL JU HA DIG, DITT JÄVLA PUCKO. KUNDE DU ITNE FATTAT DET NÄR DET INTE VAR FÖR SENT. OCH VAFAN HÄNDE!??!? VILL KASTA EN HEL JÄVLA HYLLA MED TALLRIKAR I HUVUDET PÅ DIG, SÅ ATT DU FATTAR DIN JÄKLA HOCKEYBÖG!!!!
ja, tack. kände för att...
hrrm.. dampa loss lite.
och ja, nu har jag skämt ut mig & ja, jag låter som en desperat jävla singel.
men jag jag var ju kär.
för en gångs jävla millimetersgång och det fuckade ur sig & jag blir galen bara jag tänker på det och jag blir så himla förvirrad för jag fattade inte vad som hände och varför en sådan tystnad bara sänkte sig och varför det blev som det blev och jag är förvirrad och jag blev såraad och ledsen och mådde så jävla dåligt och sen när jag bestämde mig för att det itne var hela världen så skriver du igenoch vänder upp och ner på hela jävla världen och jag faller som fan och känner mig som en tönt och jag vill bara att det ska funka!
hejdå
faaaaaaan.
att det alltid ska hända mig.
pinsamt..
fast det är inte jag som är pinsam egentligen..
orkar inte med sånt där(nt)..
en del kanske tycker det är kul & rätt ut av smickrande
- men inte jag.
från en sak, till en annan.
kan nog stryka det jag har skrivit i tidigare inlägg.
om att vara småkär i ngn.
eller inte stryka, men ja..
förklara?
jag kommer aldrig att bli riktigt kär i den här personen, och det kommer aldrig bli ngt.
för det är så bara.
det är en sådan människa som...
hm, hur ska jag säga utan att röja för mkt?
alltså.
nej.
kompiskärlek, kan man nog säga :)
så nu har jag nog satt punkt för det.
och till en annan sak..
jag blir galen på mig själv.
S frågar om jag fortfarande tänker på en viss person.
och ja!
det är därför jag blir så galen.
för, dum (och typiskt tjejjig) som jag är, så hoppas och vill jag fortfarande att det ska bli ngt.
men ja.
it aint gonna happen!
så det är lika bra att jag ger upp.
men fasen.
jag föll.
och landade - platt.
rätt ner i betongbacken.
inte första gången, men den här gången spräckte jag skallbenet.
knäckte näsan.
you name it.
så det är skillnad.
kan itne släppa det.
känslan..
bekant, men ändå luddig.
som när man dammar av en riktigt gammal bok.
suck.
måste bara..
MEN JAG VILL JU HA DIG, DITT JÄVLA PUCKO. KUNDE DU ITNE FATTAT DET NÄR DET INTE VAR FÖR SENT. OCH VAFAN HÄNDE!??!? VILL KASTA EN HEL JÄVLA HYLLA MED TALLRIKAR I HUVUDET PÅ DIG, SÅ ATT DU FATTAR DIN JÄKLA HOCKEYBÖG!!!!
ja, tack. kände för att...
hrrm.. dampa loss lite.
och ja, nu har jag skämt ut mig & ja, jag låter som en desperat jävla singel.
men jag jag var ju kär.
för en gångs jävla millimetersgång och det fuckade ur sig & jag blir galen bara jag tänker på det och jag blir så himla förvirrad för jag fattade inte vad som hände och varför en sådan tystnad bara sänkte sig och varför det blev som det blev och jag är förvirrad och jag blev såraad och ledsen och mådde så jävla dåligt och sen när jag bestämde mig för att det itne var hela världen så skriver du igenoch vänder upp och ner på hela jävla världen och jag faller som fan och känner mig som en tönt och jag vill bara att det ska funka!
hejdå
Kommentarer
Trackback
