vardagsmat.

jag vet ingenting längre.
jag vet varken ut eller in.
dans eller teater?

eller vad som helst..
livet är som ett jävla garnnystan, kan jag bara säga.
vad fan gör man när man inte vet vart man hör hemma?
när man inte vet vad livet ska ge?
när man inte vet vad vissa personer menar?
när man inte vet hur framtiden ska te sig?
när man inte vet om man vill satsa på dans eller inte?
för två veckor sedan var det så självklart.
för två veckor sedan levde jag livet och fåglarna kvittrade och "when the eagles fly over the mountain high".
hur fan kan allt ändras så jävla fort?
fy fan.

fy fan, säger jag bara.

för två veckor sedan var jag säker på allting.
jag skulle dansa, det var vad jag ville göra med livet.
jag visste var jag hade personer.
skolan gick helt ok.
vännerna likaså.
träningen gick super & vikten den med.
och nu?
tvärtom.
hur fan?

BLIR GALEN PÅ DET HÄR!?
SOS?!?!?!?!?!?!



ensam är stark..